desolace

but I will run until my feet no longer run no more 
and I will kiss until my lips no longer feel no more 
and I will love until my heart it aches 
and I will love until my heart it breaks 
and I will love until there's nothing more to live for 

Det är tisdag och jag är fortfarande sjuk.

Har spenderat mesta delen av dagen på skolan med Mathilda, tack för att du piggar upp mig. Sen hemma har jag städat och tvättat. Jag är så jävla less, får lust o bara skita i allt. Inget funkar ju ändå. Jag skulle vilja lägga mig ner och sova ett slag, och vakna när allt är bättre, när solen skiner och problemen är få. Jag kan inte ens börja beskriva hur mycket jag saknar alla hemma i Östersund, hur mycket jag skulle vilja vara hemma med dem i snön och livet skulle förmodligen leka lite bättre då. Men jag är inte hemma. Jag är här.

Mamma säger att bara för jag längtar hem så gjorde jag inte fel val att flytta hit. Det är förmodligen sant. Men en stor orsak till att jag flyttade hit var att få bo med min pappa igen (eller i alla fall i samma landskap), och en månad efter att jag flyttade hit så drog han igen. Jag vet ju varför han flyttade osv, men det gör ju inte att det slutar kännas. 

Jag känner mig liten, som om jag inte är redo för att bo själv, alls. Jag vill till mamma. Oh my. 

Jag vill ha någon.

xoxo