i'm not really anything
Här sitter jag i min ensamhet en lördagsnatt. Tänkte att jag skulle jobba på mitt projektarbete men det hela kändes så meningslöst att jag inte orkade. Orkar ingenting längre. Om det inte finns någon mening, varför ska man då göra det? Skulle kanske skriva mitt religionsarbete istället, men det gav mig samma känsla. Om man inte vet vad man vill göra, varför göra något...
Känner mig rätt ensam och meningslös hela jag. En sekunds lycka betyder ju faktiskt ingenting i längden. Något att se fram emot, människor man älskar eller tror sig älska, allt bleknar bort i jämförelse. Jag önskar att jag kunde se, förstå, känna, vilja, orka, men det gör jag inte. Jag vill inte längre. Vill ingenting. Och det jag vill göra är utom räckhåll.
Att man ska må dåligt över något som man inte ens vill göra från början, något som andra människor säger åt en att göra. Om jag skulle dö imorgon och någon frågade mig om jag levt mitt liv till det fullaste så hade jag måstat svara; Nej, jag gjorde det andra sa åt mig att göra. Jag visste vad jag ville, men någon annan styrde mig.
Jag vill kunna leva som om detta vore min sista dag, och veta att mitt liv varit under mina villkor. Jag älskar mig själv, men jag vet knappt vem jag är längre.
Allting tar slut
Kommentera mina fina inlägg
Postat av: JULIA JASMINE
Du satte ju huvudet på spiken. Att vi skulle slås av samma tanka på samma kväll. Ödet, slumpen? Spelade ingen roll. Tack för att du finns för mig.
Trackback
